Jag sitter här framför datan och lyssnar/halv ser på Musikhjälpen som är påslagen på tvn i bakgrunden. Jag är även kind of sick och förtillfället håller jag på att försöka bygga upp mitt förtroende för det svenska folket igen. Det har nämligen varit så här att människor i detta land har varit sjukt dåliga på att önska (BRA) låtar idag. Tills bara alldeles nyss då jag ännu en gång blev påmind om varför det är så värt att leva vidare på denna jord. Någon underbar person hade önskat "Kids" med MGMT! Tack till du vackra sak där ute!Jag saknar mina älskade skivor: They Live By Night, Moto Boy och Broder Daniel Forever. Dessa livskamrater är fast i mitt rum hemma hos min papput. Och här sitter jag fast i ett grått Kallebäck hos min Mammut med en sent inlämnad (inte gjord än) recension om "Momo eller tiden som förvann".
Någon som har lust att ge mig en pojke i choklad är jag fortfarande öppen för denna gåva. Men sammetskjolen från monki skulle också kunna funka.
(Jag tycker att den som kan ska sms:a till Musikhjälpen och önska en braig låt för då går 50 kr till människor på flykt. Och det är bra.)
3 kommentarer:
67 miljoner människor/anledningar närmare bestämt!
åh du alva, jag tror knappast någon har varit ens en gnutta kär i mig dem senaste fyra åren... tyvärr alltså.
om det ändå fanns lite fler fina killar att kunna vara trevlig mot. å andra sidan är det kanske bättre med få, då kan man var stolt visa upp sin fina vackra (förhoppningsvis) underbara grabb.
Ni är fina. Alva kom till skolan. Jag deppar ihop nu. DU MÅSTE VARA DÄR! VARA DÄR!
och ja, pojkar pojkar, känns jobbigt att jag läser det hos dig, och hos niotillfem-sandra (från henner sjuttonåriga ålder) och känner igen mig precis. Så då ska jag alltså gå runt så här i fyra år till! Det funkar inte, jag kommer bryta ihop och våldta mini-Henrik.
Skicka en kommentar